När kroppen säger ifrån – kanske är det dags för en paus från löpningen
Jag tycker om att springa. Men just nu känns det som att löpningen kostar lite mer än den ger. Kanske är en paus inte att ge upp, utan ett sätt att kunna fortsätta vara aktiv länge.
Laura Lilja · 5 november 2026 · 3 minuters läsning
Jag har börjat inse att kroppen kanske försöker säga mig något.
På sistone har benen känts allt tröttare. Jag har fått ont i höger knä och känner även av baksidan av vänster knä. Det är inga dramatiska skador, men tillräckligt för att löpningen inte längre ska kännas sådär enkel och självklar som jag skulle vilja.
Och det är väl just det som är problemet. Jag tycker ju om att springa. Jag gillar känslan av att komma ut, få upp pulsen och bara köra. Men någonstans har löpningen de senaste åren också blivit förknippad med småskavanker, trötta ben och en kropp som inte riktigt återhämtar sig som tidigare.
Efter att ha sprungit Lidingöloppet 30 km för några år sedan började jag få återkommande problem med baksida lår. Det har gått upp och ner sedan dess. Ibland känns allt bra, ibland kommer problemen tillbaka. Jag har försökt anpassa träningen, stärka upp och hitta en nivå som fungerar. Och visst har det gått framåt, men jag kan inte riktigt komma ifrån känslan av att löpningen kostar lite mer än den ger just nu.
En paus från löpningen – inte från träningen
Så nu funderar jag på att göra något ganska enkelt: ta en paus från löpningen.
Inte för att jag har gett upp tanken på att springa igen, och definitivt inte för att jag tänker sluta träna. Snarare tvärtom. Jag vill fortsätta vara stark, uthållig och rörlig – men kanske med lite andra träningsformer under en period.
Min plan är att byta ut löprundorna mot långa promenader. Jag har ju förmånen att bo på Lidingö med massor av fina promenadstråk, så egentligen borde det inte vara särskilt svårt att få till. Sedan vill jag prioritera gymträningen mer, fortsätta simma och kanske passa på att testa lite nytt.
Jag har faktiskt börjat fundera på ett medlemskap på SATS. Hot yoga, spinning, olika gruppträningspass och kanske lite mer variation i vardagen. Det låter ganska lockande att kunna träna ordentligt utan att varje pass behöver innebära belastning på benen på samma sätt som löpningen gör.
Det finns fler sätt att hålla sig i form
Kanske är det också nyttigt att bryta sina vanor ibland. Jag har länge haft löpningen som en självklar del av min träning, nästan något jag mäter min form genom. Men det finns ju fler sätt att bygga kondition och styrka på.
Målet är egentligen ganska enkelt: att hålla mig stark, frisk och rörlig så länge som möjligt. Jag vill kunna springa, spela tennis, åka skidor, spela golf och göra allt det där jag tycker om även om 20 eller 30 år.
Och då kanske det faktiskt är smartare att lyssna på kroppen nu än att envist försöka springa vidare.
Löparskorna får vänta en stund
Vi får se hur länge löpuppehållet varar. Jag känner mig själv tillräckligt väl för att veta att löparskorna förmodligen inte kommer att stå oanvända för alltid.
Men just nu känns det faktiskt ganska skönt att tänka att jag inte måste springa.